Vårt hem är fullt av plotter

Vissa prylar vet ingen av oss var de kommer ifrån, de har liksom bara sköljts upp framför våra fötter, som vrakspillror från ett sedan länge sjunket skepp. Det förflutna. En del älskar jag (som kaninen Olle sydde på slöjden när han var liten), andra tycker jag är fula (tuppen på dörrklockan har jag t ex. delade känslor inför), och så är det sakerna som bara är knäppa (den afrikanska träskulpturen), överflödiga (alla tomma plåtburkar), malplacerade (vättarna) och nostalgidrivna (moccakopparna, tändsticksaskarna, monchichin). En del borde sorteras undan, annat slängas, men det sistnämnda har jag svårt för, att kasta bort något är så obehagligt definitivt. Vårt hem kommer förmodligen aldrig kunna kallas stilrent.