Torkan

Den här värmen börjar bekymra mig. Jag tittar på min brunbrända gräsmatta, träden som börjat få gula löv, mjöldaggen som angripit vinbärsbuskarna (och även daggkåporna!), rosenbuskarna som kryllar av bladlöss – skadeverkningar som eskalerar med torkan. Bäcken där jag brukar stanna med Ronja för att hon ska kunna dricka och bada har torkat ut. Näckrosorna ligger och dör. Det brinner i alla Sveriges län utom tre. Det har varit skogsbränder på två ställen nära oss. Ett hus har brunnit ned, jag såg det från bussen – det stod lågor ur alla fönster och dörrar. Bönder får sina skördar förstörda, det saknas tillräckligt med mat och vatten åt djuren. Själv har jag ställt ut vattenbaljor åt insekterna, fåglarna, grodorna. Jag har fyllt dem med stenar som går att klättra upp på. Ronja ligger och flåsar i skuggan. Väderappen fortsätter att visa full sol dag efter dag efter dag. Det är så kvavt inomhus att det är svårt att sova om nätterna. Jag får dåligt samvete när jag vattnar mina egna små odlingar. De senaste dagarna försöker vi bada så mycket som möjligt, vattnet är varmt och behagligt, känns som svalkande siden mot kroppen. Ändå är det svårt att njuta. Jag går omkring med en malande ångest. Det är något som inte stämmer. Är det så här framtiden kommer att bli?